|
|||||
|
|
|
||||
| ÄLGPASS, 2002-2010 |
| Mellan åren 2002 och 2009, i en del av landskapet Jämtland, har jag fotograferat de jaktpass jag vandrat förbi under dagsturerna, i skogar, över myrar och på kalhyggen. Inom en radie på högst två mil, har drygt 160 individuella pass dokumenterats, varav 150 stycken finns med i boken. Bildernas ordningsföljd är vandringarnas kronologi. De pass jag fotograferat ter sig antagligen äldre än vad de egentligen är, snabbt förgängliga i naturen. De är byggda av återvunna bräder och platsspecifikt med omgivningens material, emellanåt inkorporerande träd, och har lappats och lagats, för att så småningom bytas ut. Passen grånar in i detta landskap, invävda i allt växande som tar över. En tid hävdar de sig arkitetoniskt brytande en oordnad miljö med strukturerat linjespel, och är mer eller mindre bekväma säten för människan och hennes uppträdande i naturen. Ett pass utgör en markerad plats, där man tillåts avvaktande sitta och betrakta, i avsikt att dold ha uppsikt. Allt vanligare blir standardiserade jakttorn, förfabricerade och i impregnerat trä, eller så tar man hem dem i ihopfällbart skick, i lättburen aluminium. I många trakter kan ett pass dock fortfarande bestå av en utrangerad bilsits, eller en stock med granris på. Ett jakttorn, eller skjutlave som de också benämns, är en hög konstruktion ute på ett kalhygge eller dold som gömsle bland resliga granar, varifrån man bevakar jakten och skjuter djur. Att distansera sig högt upp ger skydd och överblick, skapar större säkerhet då marken kan används som kulfång. Älgpassen, som jag alltid kallat dem, är konstruktioner med ett tydligt syfte, oftast byggda av manliga jägare med skilda preferenser vad gäller bekvämlighet och estetik liksom grad av händighet. Det var inte passens faktiska funktion utan själva deras framtoning som skulpturala gestalter, som väckte ett engagemang att med kameran infånga och samla dem, innan de försvinner genom naturens nedbrytning och mänskliga insatser. Som karaktärer uttrycker de tronande självbelåtenhet, mustig expressivitet, eller håglös övergivenhet bristfälligt stöttade. Vissa tycks förmedla tafatt förlägenhet, åter andra en dunkel oro. På pass, planerade kring djurens stigar, avvaktande en bit ovan mark, förnims vagare människans doftspår. |
![]() |
| ur artist book Älgpass, 2010 | Jämtländska älgpass I, 2010 (pigment print i en upplaga om 7, 43x90 cm) |
![]() |
![]() |
| Göteborgs Konstförening 2010 |
![]() |
![]() |
|
![]() |
| fotograferade 2005/2009/2006 - uppmätt latitud/longitud 2010 |